Konsekvent i mitt bloggande är väl inte något jag är. Trots det optimistiska ambitionen att dra ett inlägg varenda dag, så visste jag redan innan att det inte skulle vara möjligt. För vad ska jag kunna skriva om varje dag?

Konsekvent är jag dock i viljan att lära mig mer, viljan att bli bättre, viljan i att jag skall vara nummer ett. Jag har alltid sagt att jag är sjukt bra, men ödmjuk. Den där ödmjuka sidan börjar blekna och kvar står bara jag, en idiot med för stort ego. Fast egentligen är jag ödmjuk, på insidan. Jag visar det kanske inte utåt, men är man inte ödmjuk, så kommer man inte heller att utvecklas till det positiva. Men att ge skenet utav att inte vara ödmjuk, kan ibland också ge något positivt. För att jag är bra, är inte något jag ger skenet utav, det vet jag att jag är. Och bättre kommer jag att bli. Jag anser mig själv ha en känsla för spelet som inte någon annan har. Inte när jag spelar själv, men när jag står på sidan och ser allt, så ser jag mönster och former. Öppningar som inte finns egentligen, men om passningen slås där, så kommer bollen fram. 

Mönster i motståndarens lag, där jag direkt ser den svaga punkten. Det är svårt att förklara, jag har till och med försökt att förklara det för mig själv, utan lyckat resultat. Det bara finns där. Det har nog alltid funnits där. Kommer ihåg då jag spelade hockey och redan där kunde se mönster i spelet, förutse saker, trots att jag inte själv alltid kunde utföra det personligen. Kommer ihåg att jag satt hemma och kollade på elitseriefinalen i hockey. Favoritlaget Luleå spelade, och redan i uppbyggnadsspelet så kunde jag förutse passningarna och att det i detta anfall skulle bli mål. Jag hade redan uppfattat motståndarnas svaghet i försvaret, likväl som spelarna på isen gjort det. Jag vet att jag sa till mig själv, nu blir det mål. 4 sekunder senare låg pucksatan i kassen, bakom målvakten. 

Där någonstans insåg jag att jag hade den perfekta förmågan att se saker i ett tydligt mönster. Där någonstans föddes det en tanke. En tanke som jag en dag kommer att avslöja för er alla. En tanke som kan ändra på saker och ting i det idrottsliga etablissemanget. Som kan ändra idrotten för alltid. Än så länge håller jag den för mig själv, för jag vill att den skall få ett par år till på sig. Måste testas i praktiken först. 

Fick jag dig nyfiken nu? 

Igår var det en dag utav basket. Först division 1 tjejerna. En match som gick till förlängning och det blev förlust. Sedan var det dags för killarna och där blev det också förlust efter en lika rafflande match. 

Synd att inget utav lagen lyckades knipa en vinst i den jämna tillställningarna som det var. 

Nog lär man sig saker genom att se basket, men det kommer att krävas lite mer än så. Jag ser på clinics, läser och försöker utbilda mig så mycket det bara går. Just nu så går ja steg 2 och har en uppgift att lämna in. Skall skriva om två böcker jag läser. Det går lite sisådär. Är ju inte sådär tipp topp med att läsa böcker. Lyssnar hellre, men dessa finns inte i ljudboksformat. Så jag härdar mig. Det är ju trots allt för något som jag verkligen vill.

Inte som att läsa en bok, när man gick i skolan och skulle göra bokrecension. Där man valde den lättaste bok som gick att läsa. Detta gjorde ju det också svårare på sätt och vis. De lättare böckerna är ju inte lika välskrivna och blir därför inte heller lika bra. 

Jag lyssnar på fler ljudböcker nu på en månad, än vad jag läst böcker under hela min skoltid. 

Idag blir det vilodag från basket. Har sagt till mig själv att jag måste försöka att fokusera på något annat ibland också och söndagar är en perfekt dag för sådant. Nu kommer det inte att hålla, för ikväll så kommer jag att sitta och kolla på NBA, det kan ni räkna med likväl som räkningen dimper ner i brevlådan i mitten på månaden. 

Men jag försöker att göra det i alla fall och det är väl ändå det som räknas. Just nu sitter jag och kollar in Vasaloppet lite och funderar över om jag ska investera i ett nytt gymkort eller inte. Vet inte hur det kommer att gå med min nacke och styrketräning. 

Dags att få i sig lite frukost, för att åka till moster och hjälpa till med bredbandet. 

When the sun shines, everything is easy, but you got to keep the faith, even when it's dark and cold.

Då har det snart gått två månader sedan jag var med om den där trafikolyckan. Fortfarande så har jag inte blivit ens 1% bättre. Men nu är smärtan en del utav min vardag och även om jag ibland håller på att slita mitt hår i stycken, så har jag liksom vant mig på något konstigt vis. Visst orkar jag typ hålla koncentration uppe i en timme ungefär. Jag kan inte se en hel film tex, utan att behöva gå upp och röra på mig. 

Ungefär lika jobbigt är det att se en basketmatch. Men jag vägrar att inte följa de lag som jag följer, så jag tvingar mig själv. samt att genom att ta datorn och gå runt i lägenheten, så fungerar det. Jag kan se en match, utan avbrott. Nu ska jag sätta mig och se en coachclinic hade jag tänkt, innan det är dags att bege sig ner till sporthallen för att kolla in lite, ja gissa..... Basket.

Dragons igår, vinst, även om det inte var vackert. Däremot är Peter passion för laget och sporten fantastisk. Att sitta bakom bänken och följa honom är för mig riktigt intressant. Under de två månaderna som jag jobbade som Team Manager, så var det fantastiskt att få följa laget så nära. Jag var som en stor tvättsvamp och sög åt mig allt som gick. Nu pågår jobbet med att filtrera och spara det jag tycker är värt att spara. Mycket är kvar att lära, men när det är roligt, så går det lekande lätt. 

Om jag nu bara skulle kunna komma igång med att träna lite själv. Jag behöver det verkligen nu. Få lyfta lite skrot, springa av sig lite. Rastlösheten börjar ta över allt för mycket här hemma. Så snart kommer jag att springa ner till gymmet, bara för att köra på. Även om jag får betala dyrt för det efteråt. 

Nä frukost på det här, så hörs vi senare.

Det är inte lätt att veta hur man skall gå tillväga för att lyckas. Men en sak är definitivt säkert. Kan någon annan göra det, så kan du också. Det beror bara på hur mycket du verkligen vill det och hur mycket du är villig att offra. Vissa behöver inte offra speciellt mycket, då dom är födda med talangen till vad det nu kan vara som dom vill göra. Andra har inte den talangen, men för det så är det inte kört. Vill man verkligen något riktigt, ja då kommer man också att lyckas. Oavsett om folk inte tror på en eller inte. 

Under många och stora delar utav mitt liv, så har jag fått höra att ja, du kan bli precis vad du vill. Men samtidigt så har det funnits andra faktorer som gjort att man känt det motsatta. När jag under de senaste 12 åren varit involverad i basketen, så vet jag helt säkert att det är detta jag vill göra. Inget, absolut INGET, skall få stå i min väg. 

Jag kommer säkert att få höra att : "det kommer inte att gå, eller: "du skall ha en jäkla tur om du ens kommer halvvägs, vet du hur svårt det kommer att bli?" 

Jo, det kommer att gå och ja jag vet hur svårt det kommer att bli. Det är inget jag hade tänkt att förverkliga över en dag. Det kommer att ta tid, det kommer att kosta och troligtvis kommer det att kännas hopplöst under vissa delar. Men jag är redo, redo att göra vad som krävs, för att jag ska må bra och nå mitt mål. 

Nog om detta. Dragons ikväll. Uppsala kommer på besök, intressant kommer det att bli. Återigen så kommer det att bli en tuff fight. 

If you haven't tried, you can't fail. If you haven't failed, you can't get better!

Idag så var det alltså dags för träningsmatchen mot U-14. Efter ett par nojjiga spelare undrat om vi skulle hinna värma upp, samt att en spelare kom alldeles för sent, för att denne glömt bort tiden. Så var det alltså dags för uppkast. 

Vi spelade med rullande tid, där vi endast stoppade tiden vid straffkast. 

Det var inte direkt, någon ordning till en början på spelet. Det kan vara rätt frustrerande när det försvinner massvis utav tid och vi inte åstadkommer något, varken offensivt eller defensivt. Rätt snabb timeout, för att försöka åtgärda detta. Gick inte riktigt som man önskat, så mellan period 1 & 2, var det dags att sätta tonen för hur vi skall spela och på vad vi har tränat på under hela säsongen. En klar förbättring i den andra perioden, då vi lyckas få ett par viktiga stopp, slänga i ett par lätta framåt, för att sedan kasta bort bollen tre anfall i rad. Suck...... Ibland så blir man nöjd som coach, för att lika snabbt bli lika frustrerad som en inspärrad chimpans i en glasbur. 

Tredje perioden var helt klart bäst. 2 insläppta och 16 framåt. Det är rätt bra med tanke på att det var rinnande tid. 

Fortfarande så tyckte jag inte att vi kom upp i den nivån som vi kan spela på. Säg att vi låg på 70 - 75% idag och ibland blixtrade det till och vi fick nästan ut max. Samtidigt så ska U-14 gänget ha massvis utav beröm. För dom har verkligen blivit duktiga. Så nog var det så att det var motståndarna som gjorde oss lite sämre. Det som är bra, är att vi nu vet vad vi måste träna mer på, samt att vi måste höja den defensiva intensiteten på träningen. Kändes ett tag som om det är där vi är sämst. Kan vi också spela bättre försvar på våra träningar så kommer vi att bli så mycket bättre i anfallet. Det går runt som ett ekorrhjul med andra ord. 

Offense wins games, defence wins championships

Eftersom vi inte badar i föreningar och lag här i Västernorrland, så betyder det att spelarna också blir drabbade utav färre matcher, om man tex jämför med lagen i stockholm. Det blir alltså allt för långt mellan matcherna ibland. 

Därför få man ibland improvisera och möta lag som man inte spelar emot egentligen.

Vårat U-16 lag kommer därför imorgon att möta U-14. 

Bra träning med andra ord. Perfekt att få upp humöret på spelarna då det blir lite för långt mellan matcherna och riktigt bra för båda lagen att lära känna varandra inom föreningen. 

Hur det går? Ja det vet man aldrig. Vi ska ju vinna, eftersom vi är äldre. Men i denna underbara sport basket, kan allt hända. 

To be a pro, you need to learn from the best and have a hell of a will to be better.

Yepp, nu slipper jag slita på mobilbatteriet då jag ibland använder mobilen som modem, till datorn. 

Fick idag mitt Joors mobila bredband. Gratis bredband, det enda man behöver stå ut med, är lite reklam som poppar upp lite då och då. 2 GB fri surf varje månad, räcker gott och väl för lite bloggande och ett par youtube klipp. Efter man överskridit 2GB, så stryps hastigheten och det går toksegt. Eller så kan man utöka med ytterligare 5GB för 199 kr. 

Inte alls dumt. 

Så idag är det EBC möte. Då jag är väldigt aktiv i föreningen och sitter i styrelsen, så är mitt jobb att ordna EBC. Denna gången tillsammans med Dragons. Efter det bär det iväg, för att döma min första match på ett par månader. Tänkte att jag skulle testa idag, får väl se om nacken håller. Som tur är, så är det bara U 14 som spelar. Så det är inte något toktempo. 

Nä, nu dags för sen lunch/tidig middag., Vita bönor, bacon och scrambled eggs. En mästarlunch om du frågar mig.

För er som trodde att denna bloggen bara skulle handla om basket och att coacha basket, ni får nu göra er redo till att bli besvikna. Jag kommer såklart att skriva om en massa sådant, men också om mitt liv i övrigt. Jag har ju faktiskt ett liv utanför basketen också. Även om det är väldigt lite just nu. 

För er som inte vet, så var jag med om en trafikolycka, på väg hem från jobbet den 12:e Januari. Sedan dess så har jag haft stora problem med min nacke. Oerhörd smärta, som har varit konstant, men också vissa dagar så enorm att jag nästintill funderat på att hoppa från balkongen. Detta har också medfört att jag blivit sjukskriven. Om man snittar ut den tid jag får sova per dygn, sedan olyckan, så ligger den på ungefär 3,5 h per natt. Prova själv att sova så lite under en veckas tid, så får vi se hur pigg och alert du är. Jag har varit på gränsen till mentalt sjuk tror jag. I alla fall lite mer än vanligt. 

Idag var min första riktiga behandling för det jag nu dras med. För det är såhär.

Jag har haft två läkare på vårdcentralen. Den ena, som försökt tagit mig på allvar, men har alldeles för många patienter, för att verkligen hinna med sig själv. Den andra som snöat in på att den enda andledningen till att jag har ont är för att jag spänner mina muskler i nacken. Därav denna värk. Det han dock inte tänkt på är att det finns en anledning till att jag spänner min nacke. För att jag har ont!!!! Så visst, mina nackmuskler är hårdare än en tjurs heligaste, alldeles innan parning. Men som sagt, det finns en anledning till det. 

Som tur är, så har jag en spelare i laget, vars pappa är just specialiserad på denna typen utav skador, som jag då har. Idag fick jag komma till hans klinik, för en första behandling, utav flera framöver. 

Mina förhoppningar är små, då jag nu gått på tradolan, extra starka alvedon, samt diklofenak i en månad. Inget har hjälpt. 

Så idag fick jag nålan instuckna i nacken, med någon kortisonlösning och ngt annat som jag dessvärre inte kan namnet på. Tur var väl att man blev bedövad. Han kunde rätt snabbt konstatera också att det är en whiplash skada som jag fått. 

Så nu är jag stelare i nacken än en 90 årig förlamad gubbe. Att försöka sova nu kommer att vara omöjligt.

Men jag vet också att detta är priset jag kommer att få betala under tiden jag blir behandlad. Förhoppningsvis kommer det att hjälpa mig, att bli kvitt denna smärta. Jag skulle nog inte vilja utsätta någon för den smärtan jag har. Det går liksom inte att beskriva. Tänk dig att du bryter ditt ben, så att benpipan sticker ut, samtidigt som någon slår dig i huvudet med en hammare och grannen backar över din hand. Lägg sedan ihop den smärtan, utan att du svimmar av. Där någonstans ligger min vardag. Där någonstans går det kanske att förstå att jag inte kan sova. Att jag inte kan släpa mig upp ur sängen och gå till jobbet. Önskar att min arbetsgivare kunde förstå det.

Så då kommer vi till slutklämmen på detta inlägg. Vad är den värsta smärtan du varit med om?

Kommentera nu, för fulla muggar. Du kan ju faktiskt vara anonym också.

In a life without pain, you would'nt appreciate the good things. Cause everything would be great!