Det är sällan jag brukar skriva såhär nära efter slutsignal. Jag brukar ta mig tid att analysera och smälta saker och ting först. Idag är nog undantaget. Känner att jag måste få det ur systemet, för att kunna smälta det och bearbeta, för att bli bättre.
Igår åkte vi upp till Östersund med 98:orna, för att möta Jämtland F99. Ett lag som när vi senast möttes, förlorade med 31-77, dvs 46 hela poäng. Då var vi endast sju spelare, igår än färre. Vi var 6 st.
Det bådade inte heller gott, då vi startar med att ligga under med 17-7, efter första quartern, som sedan blev 21-7 i början på den andra quartern. Då började vi vända på steken. Stenhårt försvar och ett bra anfall, där vi nästintill aldrig gick på fastbreak (för att spara på krafterna), utan vi spelade runt bollen och hittade de öppna lägena, eller de lätta lay-upsen. 25-18 i halvtid och det kändes som om det var vi som ägde det här nu. Det var vi som hade momentumet.

Redan innan matchen, eller rättare sagt på väg upp till matchen, när jag visste att vi bara var 6st spelare, så satt jag och funderade och tänkte, hur in i helskotta ska jag få dessa tjejer att förstå att vi inte kan vika ner oss nu. Att det är vi som är underdogs och att ni kan och måste tro på att vi kan vinna. Jag hade inte ett svar på det då, inte heller när vi kom fram, men när vi väl bytt om och fått skjuta lite så blev jag tvungen att samla laget. Hade inte en aning om vad jag skulle säga egentligen, men jag hade någon sorts känsla i kroppen, där jag kände att dom måste bara tro på mig, så kommer dom att tro på sig själv. Detta förmedlades ut genom att vara rak och ärlig. Vi gjorde en skitmatch sist mot dom här. Dom är inte 40 poäng bättre än oss. Det är vi som är bättre än dom och nu är det upp till er 6 att verkligen visa detta. Vi måste vara smarta, då ni kommer att få spela många tunga minuter, ni måste hjälpa varandra och spela för varandra för att vi ska kunna sätta dom på plats. Jag tror att jag sa att vi med endast 6 spelare är 4 poäng bättre.

Gameplanen hade varit att jobba stenhårt i försvaret, göra allt som krävs för att dom inte skall få stoppa i någonting enkelt. Och i anfallet måste vi ha tålamod och inte dra iväg skott för snabbt, utan spela på klockan och ha chans att andas och ta igen sig. Detta följdes till perfektion, förutom i den första quartern.

Så nu var vi som sagt på gång och med endast 7 poängs underläge, så visste nog både dom och jag att vi gjort något rätt. Vad ska jag nu säga i halvtid? Det var flera spelare som var trötta och la sig på bänkarna i omklädningsrummet. Då är vi bara i halvtid och har jobbat stenhårt och förbaskat bra. Kanske lite dömda på förhand, men det kändes som om det var vi som ägde den här tillställningen. Vi måste våga tro på det. Vi måste våga tro att vi kommer att vinna. Jag kände det i kroppen och efter att ha pratat med spelarna och försökt få dem att tro, så syntes det i deras ögon. Dom var villiga att sätta sin egna prestation åt sidan och bara fokusera på laget, spelet och att jobba som en grupp stridslystna soldater, där ute på golvet. Vi kommer ut i Q3 och kryper allt närmare. 35-32 inför den allra sista quartern och med foulproblem på en spelare.

Här skulle man kunna tänka att jag var på ett casino och satsade hela mitt liv på rött. För det var den känslan jag ville förmedla till spelarna. Vi har inget att förlora genom att fortsätta spela som vi gör. Om vi bara kan få ett par stopp och utnyttja det i att spela bra anfall, så kör vi alla tillsammans. Det kommer att vara jobbigt och det kommer nog att kännas i varenda muskelfiber i kroppen, men vi har kommit alldeles för långt för att förlora. Vad gör tjejerna då? Jo vi vinner sista quartern med 4-17 och vinst i matchen med 39-49. Totalt underbart och en fantastisk skön känsla. Dom gjorde det här. Det var dom som krigade och spelade precis till gränsen av vad dom var/är kapabla till.

Med tanke på hur träningarna har sett ut den senaste tiden, med lite folk och inte alls något flyt, så är detta en enormt stor vinst. Aftobladet hade nog överdrivit det som vanligt och sagt att det är en bragd, men nog hade det nästan varit lite sanning i det. För mig kändes det i alla fall som så. Om man ser det till helheten, med träningar som inte klickat, med tanke på resultatet senast och att vi bara var så få. SKÖNT.

Men då att gå från att spela så bra ena dagen, till att bara komma upp i en medioker nivå dagen efter. Som idag. Vi möter Lit hemma, vi har förstärkningar i laget utav äldre spelare. Vi är totalt 11st. Vi har mer rutin och vi vet nu vad som krävs för att verkligen vinna. Vi har två tunga förluster mot Lit på bortaplan och en vinst med en buzzer på hemmaplan. Vi vet att vi kan slå dom, vi ska vinna idag, då dom bara är sju och vi 11. Men vi hittar aldrig riktigt den där gnistan, det där extra som fanns igår. Och jag skyller det enbart på mig själv. Såhär i efterhand, så skulle jag ha gjort helt annorlunda. Jag skulle ha varit mer på, jag skulle inte ha varit så lugn och sansad och kanske skulle det krävts en mer innerlig glöd utav mig, som jag hade dagen innan. Så att alla som inte var med matchen innan hade förstått vad som krävs för att vinna en match mot bra motståndare. Men det är en fin balansgång. Man slappnar nog av lite som coach när man får lite äldre spelare med i laget, som man tror kan hitta den där glöden själv. Nu vet jag att det kommer att krävas att jag är på topp, dom tre matcherna som är kvar.

Jag kommer att sura över den här förlusten idag, för den var helt och hållet min. 9p i baken, en match som vi skulle vunnit med 12p. Om jag hade fått fram den där krigarandan som visade sig under de sista minutrarna. Om jag bara hade.........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blod, svett och tårar. Som vi alla har delat. Vi har kämpat oss fram och äntligen så kom den. Den som vi alla väntat på. Vinsten!! Skönt, underbart och efterlängtat. Tjejerna gör en helt fantastisk första halvlek och sedan kan vi bara bevaka ledninge...

Mitt liv har inte direkt varit spikrakt. Likväl som alla andras liv, så har man stött på motgångar i varierande styrka och svårighetsgrad. Det är med min erfarenhet, hinder som visar vilken styrka vi har. Vad vi kan klara av själva och vad vi behöver...

    Det är inte nog med att dessa två herrar ställs mot varandra igen på fredag i Sporthallen. Dom jämförs också rätt hårt mot varandra, för jobbet som Svensk Baskets Förbundskapten.  Vilken kommer det då att bli?   Jag är ju en aning part...

Hektiskt. Det är förnamnet.  I helgen är det Region läger. Samt att vi har en oerhört viktig match på söndagen, hemma mot Lidingö. Dom som ligger precis ovanför oss i tabellen. Och har en vinst mer än vad vi har. Ska vi ha någon chans att slippa kv...

10 raka förluster, det är facit. 10 raka.  Hur jobbigt och påfrestande det är för oss, är det nog ett par av er därute som vet. För nog har vi alla varit där någongång? Kanske inte just specifikt 10 raka förluster, men när det inte går som man vill...