Ibland samlar man på sig lite för mycket. Saker som ibland blir lite för mycket att bära. Jag har nog gjort det, sedan 12 års ålder. Det tog 18 år innan det kollapsade. Något som jag vetat skulle komma, men som jag skjutit framför mig hela tiden.

Det viktigaste som finns om man ska lyckas, är att man själv mår bra. Det blir annars något som också kommer att motarbeta en. Jag har därför inte heller kunnat lyckats med det jag gjort. Otroligt mycket har gått fel. Kanske inte inom just basketen. Men i övrigt i mitt liv.

Det jag i grund och botten vill säga, är att det inte går att lura sig själv. Tillslut kommer allt ikapp. Detta är fallet för mig. Jag kraschlandade i söndags, rejält. Ett kvitto på att saker verkligen inte stått rätt till. En anledning är nog att jag tagit på mig för mycket. Jag har inte riktigt haft tid att låta mig själv ta chansen att lyckas.

Så om du verkligen vill lyckas? Se till att du hela tiden får allt du tagit på dig gjort, innan du går vidare. Om målet finns där idag, så finns det med största sannolikhet kvar där imorgon också, om det verkligen är något du vill. Det kommer dessutom bli lättare att nå.

Mitt mål står kvar, så också imorgon och dagen efter det osv. Men just nu är det inte tid att satsa mot det. Nu är det dags att jag själv mår bättre.

Os handlar ju inte bara om basket. Eller? Jo klart den gör. 100m & 200m kan få vara med på ett hörn. Men det är basketen som är intressant. Just nu spelar US and A mot Argentina och det är en riktigt bra match. Alla andra sporter bryr jag mig ärligt talat inte så mycket om. Visst är det kul att det är så mycket sport. Men det är basketen som är viktigast och nr. 1.

Nu börjar det dra ihop sig och jag är tillbaka. Det har ju hänt väldigt mycket sedan jag sist var in och skrev.

Göteborgsresa, USM helg, DLT, ja detta är ju bara basketen. Sedan har det hänt mycket i mitt liv utanför basketen också. 

Det är nästintill omöjligt att återberätta allt, för då kommer jag att få skriva en halv bok. Appropå det, så kommer jag nog att skriva en bok en vacker dag. Den kommer nog att få just namnet, the way up också. Har redan börjat, så man inte glömmer. 

Mitt mål står fortfarande stenklart framför mig och jag ska och kommer att lyckas med det. Ett stort kliv framåt togs under DLT i Uppsala. Vi gjorde en bra turnering, även om vi förlorade en tight match som hade tagit oss vidare i turneringen. Det var en upplevelse som var fantastisk rolig och utmanande. Det gav mig mer blodad tand och stärkte min kraft att kämpa mot mitt mål. Dessutom blev jag upptäckt av Tommie Hansson och han erbjöd en plats i regionsverksamheten. Så denna säsong blir fullproppad med basket. 

Mitt lag, kommer att bestå i största del, samt att vi blir förstärkta utav föredetta U-14 tjejerna. Äntligen kommer det att bli mer spelare på träningarna och alla kan ta det nästa steget till att bli fullfjädrade basketspelare. Får dessutom hjälp av eminente Sosso, som skall försöka hjälpa till. Kudos på den.

Skall också försöka vara med i Div. 1 laget på något sätt. Inget där som är klart, eller bestämt. 

Så den som tror att jag inte kommer att ha något att göra under hösten och vintern, den misstar sig grovt. 

Sen ska man ju hinna med NBA också. Denna säsong blev väl sisådär. Halv säsong och jag missade alldeles för många matcher. Skärpning. 

Nu är det snart dags för lite OS-basket, skall se USA damerna lira. 

Skepp o hoj