Dom som verkligen, verkligen känner mig. Dom vet att jag kan vara väldigt noga med saker och ting. Som att mina filmer måste stå i en viss ordning. Att i kylskåpet så måste det vara på ett visst sätt. Det är nästan som ett tvång. Nästan gränsen till något maniskt. 

Det finns fler saker som måste vara på ett visst sätt och detsamma gäller nog mitt coachande. 

Det kan handla om min ritual innan det är match. Jag börjar med att ta en lång promenad med hunden på morgonen, där jag går igenom olika scenarion i huvudet. Kommer hem och tar en lång varm dusch, där jag fortsätter att gå igenom vad som kanske måste göras defensivt i ett visst skede utav matchen, pga hur motståndarna straffar oss i deras anfall. Det är säkert 1000 olika situationer som jag går igenom. Visst, dom har egentligen ingen betydelse riktigt, då ingen match är den andra lik och våra motståndare är inte scoutade på samma sätt som ett ligalag tex. Men jag gör det ändå, för min egen säkerhet. 

Ja, det kanske låter konstigt, men gör jag inte detta innan, så känner jag mig inte alls lika säker under matchen. Oavsett motstånd. 

Efter den promenaden och duschen, så är det dags för frukost. Detta behöver inte vara något speciellt. Det duger lika bra med en smörgås och ett glas juice, som fil och flingor, eller något annat som man brukar äta till frukost. 

Om det finns tid över här och vi inte spelar så tidigt på dagen, så brukar jag se en basketmatch av något slag. Det kan vara en utav nattens NBA matcher, eller en äldre match, där jag studerar coacherna extra mycket. Inte så mycket vad dom gör under själva spelet, utan mer vilka förändringar dom gör vid timeouts osv. 

Jag lyssnar alltid på samma låt innan match. Ibland kan det vara medans tjejerna värmer upp (om vi spelar borta), men oftast görs detta i samband med att dom byter om. Den får mig extra pepp och ger mig den där lilla extra kicken, att nu jävlar. Låten är Eminem .- Til I Collapse

Samma låt, varje match. 

Nu tillbaka till mig. Jag måste som sagt ha saker och ting på ett visst sätt. Det är inte allt i mitt liv, men just vissa specifika ting som bara måste vara på ett visst sätt. 

Vi hade träning i torsdags. Sista träning innan match. (Vi spelar match imorgon). 

Varje träning vill jag såklart ska vara bra. Men framförallt sista passet innan match. Jag vill för egen skull att tjejerna gör som dom ska göra och för deras skull, vill jag att dom ska gå därifrån med en bra känsla och att matchen som komma skall inte kommer att vara ett problem. Då brukar vi oftast spela bra också.

Träningen i torsdags gick snarare helt tvärtom. Inget i spelet fungerade, försvaret var bedrövligt och jag själv kände hur humöret sjunk rätt igenom golvet. Med en kvart kvar av träningen, är jag så förbannad. Inte på tjejerna i sig, utan att träningen inte är såsom jag vill att den ska vara. Inte på det där sättet som den måste vara. Jag tar helt enkelt jackan och går istället. Så assisterande Sosso, får ta resten av träningen. 

Ja, det kanske låter konstigt att jag bara går, sista tränigen innan match. Men min frustration och ilska som växte i mig var så extrem. Allt detta för att det inte var på det sättet det skulle vara. Jag valde att gå, för om jag skulle vara kvar, så hade nog allt blivit sju resor värre. Tjejerna hade åkt på en rejäl utskällning kanske. Jag hade nog sagt saker jag inte ville säga. Just där och då, så tog jag det rätta beslutet att.gå. 

Såhär i efterhand så ser man ju saker och ting med lite mer objektiv. Jag överreagerade. Rätt så mycket. Men jag min passion och min perfektionism för basketen har tagit mig dit jag är idag och den kommer nog att driva mig framåt också. För jag känner så starkt för den. Jag vill så gärna att mina spelare skall lära sig och göra det som är rätt och bli bättre. Det ger mig en tillfredställelse och ett lugn, till skillnad mot för när det går åt andra hållet. 

Visst, mina filmer kan stå i oordning, någon kan flytta något i kylskåpet, så det inte står där det ska stå. Men den lilla irritation som uppstår då, är inget att jämföra med det som sker när jag står på en basketplan och representerar föreningen och inte minst sagt, mig själv. Den frustrationen är säkert 100 ggr värre. När en träning eller match inte går såsom den ska. 

Det är inte den första träningen jag har gått ifrån, men det händer kanske en gång per säsong. 

Jag mår inte bra av att göra det heller. Det är ångestfyllt och väldigt jobbigt i efterhand. 

Min tanke när jag lämnat hallen, var att sätta mig i soffan och se en film. Koppla av och ta det lugnt. Jag har ingen aning om vad filmen egentligen handlade om. I huvudet snurrade scenarion om vad jag hade kunnat gjort istället, vad hade hänt om jag stannat kvar. Skulle jag gå och sedan gått tillbaka? Hur kommer detta att påverka spelarna till matchen? Vad tänker dom? 

Ja så kan jag nog fortsätta i evigheter. 

Summa summarum.

Basket är en fantastisk sport, men när jag coachar, så skall den också spelas på mitt sätt. Annars blir allt bara väldigt jobbigt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blod, svett och tårar. Som vi alla har delat. Vi har kämpat oss fram och äntligen så kom den. Den som vi alla väntat på. Vinsten!! Skönt, underbart och efterlängtat. Tjejerna gör en helt fantastisk första halvlek och sedan kan vi bara bevaka ledninge...

Mitt liv har inte direkt varit spikrakt. Likväl som alla andras liv, så har man stött på motgångar i varierande styrka och svårighetsgrad. Det är med min erfarenhet, hinder som visar vilken styrka vi har. Vad vi kan klara av själva och vad vi behöver...

    Det är inte nog med att dessa två herrar ställs mot varandra igen på fredag i Sporthallen. Dom jämförs också rätt hårt mot varandra, för jobbet som Svensk Baskets Förbundskapten.  Vilken kommer det då att bli?   Jag är ju en aning part...

Hektiskt. Det är förnamnet.  I helgen är det Region läger. Samt att vi har en oerhört viktig match på söndagen, hemma mot Lidingö. Dom som ligger precis ovanför oss i tabellen. Och har en vinst mer än vad vi har. Ska vi ha någon chans att slippa kv...

10 raka förluster, det är facit. 10 raka.  Hur jobbigt och påfrestande det är för oss, är det nog ett par av er därute som vet. För nog har vi alla varit där någongång? Kanske inte just specifikt 10 raka förluster, men när det inte går som man vill...