Os handlar ju inte bara om basket. Eller? Jo klart den gör. 100m & 200m kan få vara med på ett hörn. Men det är basketen som är intressant. Just nu spelar US and A mot Argentina och det är en riktigt bra match. Alla andra sporter bryr jag mig ärligt talat inte så mycket om. Visst är det kul att det är så mycket sport. Men det är basketen som är viktigast och nr. 1.

Nu börjar det dra ihop sig och jag är tillbaka. Det har ju hänt väldigt mycket sedan jag sist var in och skrev.

Göteborgsresa, USM helg, DLT, ja detta är ju bara basketen. Sedan har det hänt mycket i mitt liv utanför basketen också. 

Det är nästintill omöjligt att återberätta allt, för då kommer jag att få skriva en halv bok. Appropå det, så kommer jag nog att skriva en bok en vacker dag. Den kommer nog att få just namnet, the way up också. Har redan börjat, så man inte glömmer. 

Mitt mål står fortfarande stenklart framför mig och jag ska och kommer att lyckas med det. Ett stort kliv framåt togs under DLT i Uppsala. Vi gjorde en bra turnering, även om vi förlorade en tight match som hade tagit oss vidare i turneringen. Det var en upplevelse som var fantastisk rolig och utmanande. Det gav mig mer blodad tand och stärkte min kraft att kämpa mot mitt mål. Dessutom blev jag upptäckt av Tommie Hansson och han erbjöd en plats i regionsverksamheten. Så denna säsong blir fullproppad med basket. 

Mitt lag, kommer att bestå i största del, samt att vi blir förstärkta utav föredetta U-14 tjejerna. Äntligen kommer det att bli mer spelare på träningarna och alla kan ta det nästa steget till att bli fullfjädrade basketspelare. Får dessutom hjälp av eminente Sosso, som skall försöka hjälpa till. Kudos på den.

Skall också försöka vara med i Div. 1 laget på något sätt. Inget där som är klart, eller bestämt. 

Så den som tror att jag inte kommer att ha något att göra under hösten och vintern, den misstar sig grovt. 

Sen ska man ju hinna med NBA också. Denna säsong blev väl sisådär. Halv säsong och jag missade alldeles för många matcher. Skärpning. 

Nu är det snart dags för lite OS-basket, skall se USA damerna lira. 

Skepp o hoj

Ja nu var det längesedan jag skrev igen. Senast blev det ett inlägg om ligan och basketförbundets icke-agerande. Sedan dess har det hänt mycket. Kanske inte inom basketförbundet, men i mitt liv och en massa annat också. 

Norrköping blev svenska mästare. Jag har helt glömt av att berätta om helgen i Umeå och vi har varit iväg med distriktslaget till Östersund och spelat cup. 

Om vi börjar i Umeå. Vi for upp på lördag morgon efter att själv endast sovit ca: 2,5 timme. Trött är nog en underdrift att säga att jag var. När vi väl kom upp, så var det meningen att vi skulle spela kl 11.00 & 15.00 Detta hade blivit ändrat utan våran vetskap. Våra matcher låg kl 15,00 och 19.00 Vi fick ändra den sista matchen till klockan 17.00 istället. Vi hann gå igenom våran offensiv innan det var dags för match mot Norrbotten först. Förlust i den matchen dessvärre. Men för att se det till det positiva, så hade vi bara tränat tillsammans med varandra en gång och detta kvällen innan. 19 poäng blev vi besegrade med, men då ska man också ha i åtanke att Norrbotten-laget bestod utav spelare som mestadels spelar med varandra. Jag tycker att vi gör ett bra jobb ändå i denna match och visst finns det saker som man vill förbättra, men mer om detta senare. Direkt efter, så var det dags för match igen. Västerbotten hade ett övertag, då vi spelat nyligen och dom fått vila. Därav låg vi också under ett bra tag i matchen, innan benen vaknat till liv. Då gör vi en monsterrun och går förbi och leder. Det blir spännande i slutet, med ledning 3 poäng och två straffkast. Vi har möjlighet att stänga matchen helt, men vi missar båda straffkasten. Västerbotten får bollen och vi spelar riktigt bra försvar. Dom tappar ut bollen och vi tar timeout. Sätter upp ett spel som misslyckas totalt och vi får inte in bollen i spel, innan domaren blåser fem sekunder. Big fail. Men vi spelar återigen bra försvar och ger inte Västerbotten chansen att ens få iväg ett skott. Vinst med tre, där vi kanske skulle ha vunnit med mer om vi fått vila ett tag till. Men vi ville ju komma hem i någorlunda tid också. En bra helg i Umeå. En vinst och en förlust, måste man vara nöjd med. 

Dags för en resumé utav helgen i Östersund. Vi åker upp på fredagen redan, för att hinna få ett till träningspass innan vi lirar på lördagen. Ett bra träningspass där fler bitar faller på plats för spelarna. Efter att ha sovit i en alldeles för liten säng, så är det dags för match. Vi möter Jämtland Dam i den första matchen. Våran snittålder i laget är väl ungefär 15,8 år, medans våra motståndare har en snittålder på ungefär 27 år. Torsk direkt. Inte den bästa starten kanske, men återigen visar vi att vi är riktigt bra, när vi gör rätt och gör det vi ska. Sen ska väl rutin vinna, när vi dessutom är en aning för svaga och små. 

Desto bättre blir match nr 2. Då möter vi U-18 distriktslag. Där båda lagen börjar ytterst tveksamt. Lite poäng i matchen och framförallt i den första perioden. I den andra quartern så visar U-18 laget prov på sitt utmärkta skytte och straffar oss direkt. underläge 13 - 6. Vi lyckas inte med någonting. Men skam den som ger sig. 

Vi kliver in i den tredje quartern och börjar sakta men säkert äta oss in i matchen och med Elins halvplanstrea-buzzer, så leder vi med två inför den sista perioden. Det är just också två poäng vi vinner med 23 - 25. En väl genomförd match såklart. Där alla var med och bidrog och här visade vi verkligen att vi kan om vi gör rätt. 

Om vi nu ska gå in på detta djupare, så har vi ett anfall, som när det används och alla är med på vad som skall göras, fungerar riktigt bra. Efter helgen i Umeå, så börjar man som tränare själv att tveka. Är detta rätt för det här laget? Kommer det att fungera överhuvudtaget? 

Jag tvekade en hel del, men beslutade mig för att hålla fast vid det och köra på det helhjärtat. Det visar sig sedan också att vi gör det sjukligt bra, när vi väl genomför det. Så jag är glad att vi behöll det och att vi kommer att fortsätta jobba på det. 

Jag åkte sedan hem för att deltaga på en 30-års fest med min bror, som fyllde stor. 

Tjejerna spelade mot U-18 laget på söndagen också, men förlorade då med 15 poäng tror jag det var. Såklart så var väl U-18 inte direkt nöjde med förlusten på lördagen, så hämnden var ljuv för deras skull antar jag. 

Jag är ändå väldigt nöjd med vad vi presterar under denna helg. Känns som om laget är på väg åt rätt håll och jag själv har tagit ett steg framåt i min egen utveckling som tränare. 

Nu är det snart dags för träning igen, fast med mitt lag. Göteborg närmar sig med stormsteg och så även USM Final Four som är nu till helgen. Nu kör vi!

Finalserien i årets basketliga har varit otroligt omskrivet i media. Först Mitchell, sedan domarna, sedan coacherna och det gnälls från höger till vänster. Jag har ett par tankar om det. 

Ni som redan läst min åsikt om hur SBBF behandlade ärendet med Mitchell efter match 2, bör också veta att jag enbart är besviken över att han inte blev avstängd en match för just den incidenten. Det som hände i match 4, hade bara kunnat förebyggas om SBBF tagit sitt ansvar efter match 2. 

För er som inte läst det inlägget, kan ni göra det HÄR.

Gårdagens match blev såklart en stor snackis och efterspelet i media med spelare och coacher som gråter ut. Jag såg matchen, men var inte där och jag hörde inte vad som sas. Det var väl i stort sett bara domarna, spelarna och Vedran själv som vet vad som sas och inte sas. 

Så mina funderingar är följande: 

- Basketen är ju en sport som växer, som får mer utrymme i media än tidigare. (bortsett från bakslaget att vi inte haft tv sända matcher denna säsong, utom slutspelet nudå, som är en kanonproduktion.)

- Men på vilka villkor och till vilket pris vill sporten synas i media? Denna finalserie är ett skämt för att promota sporten. Ett mycket större bakslag, än något kontrakt med sändningstid. Det har blivit någon typ utav negativ spiral. Fokuset från vilket lag som vinner SM-guldet har ju nästintill försvunnit. All fokus ligger på domare, spelare och enstaka situationer. 

- Ja, jag vet att jag kan låta som någon idiot med dubbelmoral. Men jag hävdar fortfarande att om SBBF skött sitt efter match två, så hade vi inte haft samma typ utav rubriker i tidningarna idag. För mig som älskar sporten, ja säkert mer än någon annan i det här landet. (för att sticka ut hakan), så är detta år en stooor besvikelse. Det beror inte på lagen som är i final. Det är de två bästa lagen som möts, men allt runt i kring.

- Som jag sagt tidigare, så skall det vara lite tjuvspel i en finalserie, men inte såsom det varit detta år. Det ska handla om lite thrashtalk på planen. Lite kortare shootaround för bortalagen, enbart för att psyka lite. Det ska spelas fysiskt och var underhållande. Det sista med stora versaler. UNDERHÅLLANDE. De fem matcher som spelats hitills har nog inte varit det alls. Det var mer underhållning i semifinalerna och kvartsfinalerna. 

Det har bara varit en massa skit som tagit fokus från matcherna och stoppat lagen från att göra upp. 

- Kan vi få en utjämning på söndag och chans till ett avgörande i stadium arena? Kan vi få njuta utav basketen och inte det runt omkring? Två bra basketmatcher till, där all fokus på coacher, domare och förbund bara försvinner? Där två lag gör upp om saken. Detta vore det enda rätta, för att rädda sportens ansikte denna säsong.

- Vad har sporten fått för status, för den som inte är införstådd med sporten? Något att fundera på i högkvarteret, under sommaren, kanske? Vad behövs göras för att få den mer attraktiv till nästa säsong? 

Jag har ett par förslag.

1. Sänd hela säsongen på tv, skit i vad fan det kostar. Sporten måste synas och måste vara lättillgänglig att se, för alla. Signa up Eurosport, då jag tycker att dom gjort ett bra jobb. Bortsett från första matchen. 

2. Sluta följ FIBA's direktiv på regler stenhårt. Anpassa dessa efter de mått som den svenska basketligan håller, istället för att köpa det rakt av. FIBA sätter upp sina regler efter Euroleague. Inte riktigt samma sak som svenska basketligan. Modifiera för att få en mer publikfriande sport. 

3. Ett bra initiativ är 3x3 turneringar osv. Men det behöver synas och behöver riktas mer fokus utanför Stockholm och de stora städerna. Dra på en turné i hela landet. Pengar måste investeras för att kunna tjänas in senare. Satsa långsiktligt på detta. 

4. Förbundet måste synas mer. Personerna som är förbundet måste synas mer. Inte i media, men hos föreningarna. Visst har vi alla distriktsförbund, men det räcker uppenbarligen inte. Passa på att synas under ovanstående förslag. Var med och skapa en vi känsla. Hjälp mindre föreningar att synas. Alla är lika viktiga. Festivaler och andra tillställningar skall basket finnas på. Föreningarna i landet behöver komma ut och synas vid offentliga tillställningar. Sätt en förening i ett tält på en festival, ett par basketkorgar osv. Visa att vi finns!! Fotbollen och hockeyn har gjort detta hur länge som helst. Vi alla måste synas mer. Men förbundet måste börja och ta första steget. Vi ska inte skämmas för det vi gör. Vi ska inte gömma oss. Vi ska slå oss för bröstet och säga " HÄR ÄR VI! DET ÄR DET HÄR VI HÅLLER PÅ MED OCH VI ÄLSKAR DET!" 

Tack så länge och som vanligt, dela gärna med er utav era åsikter!

Ja det kan ju inte vara många med ett basketintresse som missat Basketligans finalserie. Kanske inte pga att det just är final och spännande på så sätt. Utan det handlar om disciplinnämnden och SBBF:s frånvaro, det handlar om Andrew Mitchell och hans beteende. Det är ett hett krig därute, det är många skilda åsikter. Jag tänkte att jag skulle försöka klargöra dem här. 

För er som missat totalt vad som hänt, här kommer en liten recap.

Först bör ni besöka eurosport.se och se klippet. (klicka på länken, nytt fönster öppnas)

Efter detta börjar då de tveksamheter och ordkrig som har uppstått. Norrköpingfans hävdar att Södertälje också spelar fult och floppar. Framför allt Dino. Södertälje säger att Andrew är likadan. 

Södertälje Kings lämnar in en anmälan mot Norrköping och Andrew. Disciplinnämnden friar, pga att det saknas rapport från domare. Eller rättare sagt, det var ingen domare som hade skrivit någon rapport. 

I matchen som spelades igår, så utbröt det ny turbulens mellan Andrew och andra spelare. Jag har inte sett det hela ännu. Men vågar ändå sticka ut hakan och klaga på hur SBBF tänker. Ni ska nu också ha i åtanke att jag känner Andrew, men att jag ser detta objektivt. 

1. Varför skrev ingen domare rapport? Enligt praxis så skall det alltid skrivas en rapport efter en diskvalificerande foul. Det är inte ett måste, men på liganivå, så tycker jag att det skall skrivas. Rapporter har skrivits om mindre tidigare. 

2. Vad har kommisarien för funktion i dagens basket? Gör ens kommisarien någon som helst nytta? Mer än att sitta och visa vilket nr foul var tillbaka till domaren? Har en kommisare någonsin reagerat eller agerat under/efter match? Har inte han ansvaret för att domarna också gör sitt jobb och inte bara sekretariatet? 

3. SBBF pratar om att basket är en sport för alla, det skall vara fairplay och att vi är en sport som vill minska våldet i samhället. Med alla projekt osv i Stockholm med omnejd och där man stoltserar att man är så lättillgängliga. Varför friar man? För att en domare inte hade skrivit rapport? Varför kan man då skicka in en anmälan i efterhand? Såg man ens vad som skedde? Hur tänkte man? 

Jag skulle nog säga att allt SBBF står för och allt man gör i samhället, just nu gick helt åt helvete. Man kan inte förespråka fairplay och sedan totalt blunda för en incident som definitivt inte var fairplay. Vad är det för budskap man sänder? Gör man det för att det upphandlats ett tv kontrakt och i och med att Mitchell är en stjärna, så vill man inte plocka bort honom? Handlar det bara om pengar? Då kan ni göra som i Norge och lägga ner hela skiten. 

4. Jag gillar Andrew. Han är en duktig basketspelare, men ibland så rinner det över. Han har ett minst sagt gediget förlutet i flera klubbar, där han också ställt till med en del besvär, både på och utanför planen. Och det är väl kanske det jag ogillar med honom. Men den Andrew jag känner visar inte den sidan. Det han gjorde mot Dino var fult. Riktigt fult. Ja, det kan även rinna över för den bästa och det är mycket som står på spel, men det är ingen ursäkt att bete sig så. Jag har varit där själv och jag skäms än idag för det. 

5. Andrew skulle ha blivit avstängd för det han gjorde. Då hade vi sluppit en massa onödiga tekniska och osportsliga i matchen igår. Vi som gillar basket hade kunnat stått rakryggade och säga. Ja det var helt rätt. Idag så tvivlar jag starkt. Så pass starkt att jag undrar vad man gör där nere i huvudstaden. Har vi rätt människor som jobbar för att få sporten att växa? Hade det varit någon annan spelare, med mindre stjärnstatus, så hade vi sett en avstängning på 1 eller 2 matcher direkt. Men nu agerar man fegt istället. För man har ju satsat pengar på det här. Norrköping är ett starkt lag, har störst ekonomi i hela basketsverige. Inte fan står dom och faller med att Andrew är borta en eller två matcher? Dom klarade sig ju utan honom alldeles innan slutspelet drog igång. Och dom gjorde det dessutom jävligt bra, vill jag minnas. 

6. Bakläxa till förbundet. Fundera över vad ni vill stå för och vad ni egentligen står för. Är det pengarna som enbart styr? Då har vi ett problem. Ett stort problem. Visst fungerar inte en verksamhet utan just pengar, men hur mycket skall vi värdesätta det, när ni underminerar er själva och sporten basket!!!

Åsikter på det?

Ni som läst detta, sprid den gärna, skulle vara roligt att se vad resten utav Sverige tycker och tänker. 

Ja vilken dag det har varit. Gått på små moln hela dagen. Även fast det har varit vissa motgångar idag, så har dom inte berört mig det minsta. 

Började med att när jag väl somnat, så blir jag väckt klockan fyra utav att kattjäveln börjar bli könsmogen och springer runt och låter som om hon håller på att dö. Jag pallade att lyssna i en timme, sedan blev hon instängd på toaletten resten utav morgonen. Så från fem till nio fick jag sova. Detta var motgång nr ett. Sedan har dagen bestått utav att gå igenom träningarna till eftermiddagen. Skulle egentligen ha träffat en kompis, som jag inte träffat på typ tio år idag. Men det blev lite ändrade planer. Hade verkligen sett fram emot det, men vad kan man göra. Detta var då motgång nr två. 

Så jag tog en promenad med hunden, då börjar det regna och snöa och blåsa. Skitkul. Motgång nr tre. Men ni ska inte tro att jag var det minsta irriterad, eller ens less. Nä, där gick jag med hörlurarna och peppade mig själv med lite musik. Inget skulle få mig på dåligt humör idag. När jag kom hem, så hade posten kommit. Ahh äntligen mitt Visa-kort tänkte jag. Men näe. Inte hade det kommit heller. 

(Har nu tappat bort två kort på mindre än två månader, inte alls likt mig, som aldrig tappar något)

Så nu har jag varit utan kort i snart två veckor igen!!! 

Här tappade jag väl lite utav mitt humör, men var ändå relativt glad. Slängde på Spotify och lite musik, så var det snart glömt. Motgång nr 4 avklarad. 

Skulle sedan hämta bil, för morgondagen. Blev senare än förväntat, hann dessutom inte äta min mat, för jag stressade iväg. Motgång 5, 6, 7 inträffade här. För allt detta resulterade i att jag kom försent till träningen med mina tjejer. Som tur var, så hade dom varit duktiga och kört igång själva. 

Åkte sedan hem för att hämta Pixie (min hund) för att lämna henne hos hundvakten. Fick slänga i mig en Big Mac på vägen. Sedan direkt ner till Sporthallen för träningen med Distriktlaget. Träningen gick bra tycker jag. Kanske var lite otydlig, när vi väl skulle gå igenom hela systemet som vi skall spela, men tjejerna klarade detta galant. Så nu skulle man kanske ha somnat för ett par timmar sedan, men med en adrenalinfylld skalle, så är det lite svårt. 

Ska upp om mindre än fem timmar. Puh, skulle verkligen behöva sova nu. Men det är mycket som snurrar i huvudet. Båda träningarna analyseras i skallen. Vad kan göras bättre, vad gick bra, vad gick dåligt. Skulle jag gjort på något annat sätt osv. Allt för att lära mig att bli en bättre coach. Undra om jag överanalyserar. Svaret på detta är nog ett stort rungande JA!!!!! 

Nä, ska man försöka att slå bort alla tankar, borsta tänderna och gå och sova? Ja, det är nog dags för det nu. 

God natt på er.

På återseende!

Känner mig som ett barn på julafton. Ni vet, sådär småsprallig och full utav väntan och iver. 

Imorgon kör vi med första träningen med distriktslaget. Sjukt jobbigt ord att skriva, och jag skriver det fel varenda gång. Så jag måste liksom stanna upp och kontrollera det. Ta bort och skriva om. Blev det ens riktigt nu?

I vilket fall, så är det dags för träning med laget och på lördag är det matcher. Norrbotten först, kan bli tufft. Sedan Västerbotten. Ska bli så förbannat kul. Känns som det går åt rätt håll. Även om jag tog ett beslut, som var lite i fel riktning kanske. Jag struntar i coachjobbet i Stockholm. Känner att jag inte riktigt är redo, rent mentalt att flytta ner till huvudstaden. Har alldeles för mycket här hemma som jag inte vill släppa. Visst ska man våga chansa, men den här gången kände jag att det inte var riktigt rätt. Även fast jag har brorsan där nere. Det kommer kanske fler tillfällen, eller så dyker det upp något helt annat som för mig någon helt annanstans. När man själv känner att man är redo. 

Så att köra DLT  i Juni känns numera helt rätt. Målet är att göra ett så bra jobb som möjligt, med de spelare man har. Kanske visa vad man verkligen går för. Känns lite som jag gått på halvfart ett tag nu och inte riktigt fått sträcka ut mina vingar riktigt. Nu är det dags för att påbörja detta. 

Ja jag är i sån extas att jag inte vet vad jag ska skriva, mer än att detta ska bli så förbannat KUL!!!

Nu kör vi!

Har väl kanske glömt att säga något här. 

Men det är ju så att jag har mitt U-16 lag och har nu även tagit på mig att coacha distriktlaget också. 

För er som är helt novisa, så kommer här en snabb förklaring. Distriktslaget är när man samlar ett gäng spelare, som inte kom med i regionslaget. Regionslaget är porten till landslaget, kan vi då enkelt förklara det. 

Varje distrikt, sätter alltså ihop ett distriktslag, sedan åker man ner till Uppsala och spelar en turnering i början utav sommaren. Allt för att regionscoacherna skall få en liten bättre överblick och se om spelare förbättras, eller om man kanske missat någon. 

Vi har precis satt ihop vårat. 11 spelare blev vi och på fredag har vi första träningen tillsammans. Sedan far vi till Umeå på lördag och möter Norrbotten och Västerbotten. Två träningsmatcher där uppe och sedan i början på maj så åker vi till östersund, för att delta i vårdunken. En liten cup som dom anordnar. Min förhoppning är att vi vinner hela spektaklet. 

För egen del så är detta också väldigt utvecklande. Man får chansen att visa vem man är och vad man går för. 

Just nu sitter jag i full planering, för att planera både träning och spelsystem. Ritar upp olika typer, för att se vilket som blir bra. Så ännu är inget fastställt. 

Har träning ikväll med mitt lag och skall testa ett nytt försvar, som kan bli riktigt bra i Göteborg. 

Mycket basket nu. Gillart!

Hörs!