Mitt liv har inte direkt varit spikrakt. Likväl som alla andras liv, så har man stött på motgångar i varierande styrka och svårighetsgrad. Det är med min erfarenhet, hinder som visar vilken styrka vi har. Vad vi kan klara av själva och vad vi behöver hjälp att klara av. 

Det är absolut inget svaghetstecken att be om hjälp. Något som jag varit dålig att be om i mitt liv. Då jag alltid velat klara av saker och ting själv. På både gott och ont. Det har kostat mig massor, om man nu tittar tillbaka i min backspegel. Jag har gått igenom tunga förluster av människor som stått mig nära. När någon går bort så är det lätt att gräva ner sig. Jag har gått igenom den resan flertalet gånger nu och det blir tyngre och jobbigare för varje gång. 

Jag har gått igenom andra jobbiga saker också, som tagit mycket av mina krafter. 

I slutändan har jag ändå ställt mig upp igen och fortsatt. Trots att det, för ett drygt år sedan, var väldigt nära att jag inte ställde mig upp igen. Men jag hittade kraft att göra det. Pixie (min hund) var en som gav mig kraft. Basketen den andra. Sen har jag en syster som betyder mycket för mig, som ställde upp oerhört mycket för mig. 

Varje dag är fortfarande en kamp, mer eller mindre. 

Sympati är inte direkt vad jag är ute efter nu, utan jag tänkte försöka sy ihop detta på något vis, med basketen. 

Det är många gånger man stöter på motgångar inom idrotten också. Eftersom jag är en del av svensk basket framtid, då man är regioncoach, så ser man många spelare som stöter på motgångar. (visst är man som en lilltå-nagel, av den där framtiden inom svensk basket, men ändå.) Att man kan tackla dom, även om det är mål som kanske går upp i rök, är oerhört viktigt. Allt för många unga spelare slutar. En del kanske för att dom inte finner lyckan i sporten längre, men jag tror att många inte orkar att omgruppera. Att fixera sig vid ett nytt måll. Att fortsätta kämpa på. Absolut inte något fel i det. Det är säkert andra saker som tar tid och man prioriterar annorlunda. Men ett nederlag är också en utveckling. Man lär sig mycket utav det också. Inte bara om sig själv, utan utvecklingen utav en själv. Man kanske får en insikt om hur man tränat och vad som krävs för att komma dit man vill. 

Detta är något jag gör konstant. Mitt mål är fortfarande detsamma, men vägen dit har och kommer att ändras under resans gång. Men någonting jag inte kommer att göra, är att ge upp. Jag kommer att fortsätta oavsett medgång eller motgång. Något som vi alla bör göra.